Majoriteten i Sundbyberg har förlorat nästan varenda votering sedan Spira & Wijkman bestämde sig för att svika väljarna.

Eller syftar du på det socialdemokratiska _minoritets_styret?

Jag sparar inte de skrifter och den reklam som skickas ut, så jag kan inte ge några direkta exempel på Sossarnas skivningar, men jag reagerade (när jag läste Mitt i) på att både S & M skrev väldigt mycket om varandras politik och väldigt lite om sin egen.

Ett exempel på svartmålning är hur hårt (S) försökt klista vår dåliga äldreranking på (M) när (M) haft ansvar för de frågorna i ett år, och (S) i övriga år.

Sedan gör man en del fulingar som att ta åt sig äran för FP-förslag (äldremässa, äldrekollo) men det ser jag inte som svartmålining.

---

Vad gäller Spira & Wijkman så är det givetvis så att (S) inte kan hindra dem från att rösta med dem. Problemet med (S) agerande var att man dagen efter (eller om det var samma dag) gick ut och sa "nu tar vi över makten" och att man inte var intresserade av att hantera situationen parlamentariskt.

För mig innebär en parlamentarisk process att den sittande majoriteten förlorar en större votering (exempelvis om budgeten som skulle tas i november) och att man då tar sitt ansvar och avgår. Om majoriteten då inte avgår så får man hitta andra vägar, men så långt kom vi aldrig.

Likaledes frångicks praxis om att fyllnadsval förrättas av det parti eller den gruppering som hade posten tidigare, dvs man kallar inte till votering för en tillfällig ändring av majoriteten i fullmäktige.

Nu har de rödgröna haft tur i Sundbyberg; de har lyckats uppnå tillfällig majoritet när det behövts, men att regera utan parlamentariskt stöd finner jag väldigt tveksamt.

Ledande företrädare? Michael Spira stod på plats 13 och Arne Wijkman på plats 16. De kom in i fullmäktige tack vare att Moderaterna gjorde ett bra val. Ser man till resultatet 2002 så hade Spira knappt kommit in och Wijkman hade blivit ersättare.

Sedan var det givetvis ett gigantiskt svek mot väljarna som dessa herrar ägnade sig åt, och att sossarna tog emot dem med öppna armar visar inte på någon större respekt för demokratin.

Däremot borde givetvis Moderaterna ha kollat att namnet var tillgängligt. Vad innehållet anbelangar så tycker jag personligen att S & M lägger sig på ungefär samma nivå i Sundbyberg.

Att FP skulle sätta sig i en rödgrön regering, eller stötta en sådan, är helt uteslutet. Inte bara då för att FP aldrig skulle medverka till en regering med Ohly, utan för att allmänborgerliga väljare straffar borgerliga partier som "byter sida" oerhört hårt. Så, även bortsett från principiella skäl så vore det valtaktiskt väldigt osmart.

Skulle SD få en vågmästarroll är de troligaste alternativen snarare:

1. Minoritetsregering. Det block som får lägst stöd släpper igenom det andra blocket och lägger ned sina röster i vissa voteringar. Det blir dock en ganska skakig regeringsbildning och jag tror inte det håller mandatperioden ut.

2. Femklövern, dvs alliansen + MP. MP har öppnat för den varianten och det är inte uteslutet. Däremot finns det en del knäckfrågor som kommer att svåra att lösa; framförallt tror jag att det kan stupa på energifrågan.

3. Hela havet stormar, dvs blocken bryts upp och vi får se andra alternativ. Ett alternativ är ett mittenstyre (MP+FP+C) som omväxlande förhandlar med S och omväxlande med M. Det svåra här är att varken M eller S lär vara så pigga på att stöda en regering där de inte har statsministerposten. Ett annat alternativ skulle vara en S+M-regering. Denna skulle ha väldigt starkt parlamentariskt stöd, men att få M&S att sätta sig i samma regering känns väldigt svårt. Ännu svårare lär det bli för dem att komma överens om vem som ska vara statsminister.

Men, som sagt, ni kommer inte att få se något borgerligt parti sätta sig i samma regering som V, eller stötta en regering som innehåller V.