Jag drev under många år tanken på 6-timmars arbetsdag för föräldrar, och det gjorde i skarp motsättning till de ledande socialdemokratiska doktrinerna inte minst i motsättning till Morgan Johansson och senast på Lena Sommestads sida, jag gnällde, släckte ljus och naveldök som du beskriver det. Idag så kan jag läsa följande: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?program.... Var exakt du har gjort skillnad är lite svårare att utröna.

Det är så mycket nu att vi faktiskt måste tvätta vår byk i offentlighet. Människor vet ju inte var de har oss. Och då måste vi börja med att sortera tvätten.

För det första krävs tydliga svar på dagsktuella frågor. Populistiska utspel för att entusiasmera fansen måste bort. Skarpa och konkreta förslag som kan genomföras ska presenteras och politiskt drivas av ledningen, inklusive partiordföranden. Solospelet måste upphöra.

För det andra så måste de privata förhållanden som ledande företrädare syltar in sig i redas ut. Ledande företrädare ska göra rätt för sig och det är helt och hållet en privat fråga. Att resa land och rike runt och be partiet förlåta privata tillkortakommanden är fräckt och kontraproduktivt. Partiets uppgift är att formulera och driva en konkret politik. Basta.
När frågan om riksdagsledamöternas privilegier aktualiseras så ska partiet ha ett politisk svar på det, inte som nu en konspirationsteori om alla andras djävlighet. Det är förödmjukande att följa bortförklarandet, kringelikrokandet och krokodiltårarna i den socialdemokratiska debatten.

Klarar vi inte detta så förtjänar vi inte heller väljarnas stöd.